French 1848-1903 Paul Gauguin Art Locations (born June 7, 1848, Paris, France ?? died May 8, 1903, Atuona, Hiva Oa, Marquesas Islands, French Polynesia) French painter, sculptor, and printmaker. He spent his childhood in Lima (his mother was a Peruvian Creole). From c. 1872 to 1883 he was a successful stockbroker in Paris. He met Camille Pissarro about 1875, and he exhibited several times with the Impressionists. Disillusioned with bourgeois materialism, in 1886 he moved to Pont-Aven, Brittany, where he became the central figure of a group of artists known as the Pont-Aven school. Gauguin coined the term Synthetism to describe his style during this period, referring to the synthesis of his paintings formal elements with the idea or emotion they conveyed. Late in October 1888 Gauguin traveled to Arles, in the south of France, to stay with Vincent van Gogh. The style of the two men work from this period has been classified as Post-Impressionist because it shows an individual, personal development of Impressionism use of colour, brushstroke, and nontraditional subject matter. Increasingly focused on rejecting the materialism of contemporary culture in favour of a more spiritual, unfettered lifestyle, in 1891 he moved to Tahiti. His works became open protests against materialism. He was an influential innovator; Fauvism owed much to his use of colour, and he inspired Pablo Picasso and the development of Cubism.   Related Paintings of Paul Gauguin :. | Nature morte aux oranges | Brittany landscape | the vision after the sermon | Racconti barbari | Where Do We Come From What Are We Where Are We Going |
Related Artists:
egron lundgren
Egron Sellif Lundgren, född 18 december 1815 i Stockholm, död 16 december 1875 i Stockholm var en svensk konstnär och författare. Hans lite egendomliga förnamn är givet av en omtänksam fader som önskade sin lille nyfödde ett rofyllt liv, eg-ron. Egron Lundgren kan betecknas som den svenska akvarellkonstens fader. Han började först som oljemålare där han utförde genremålningar och historiska framställningar i tidens anda. Under sina många resor till Italien, Spanien och Indien fann han dock sitt rätta uttrycksmedel i akvarellen vars teknik han utvecklade till ett mästerskap. Han bosatte sig i mitten av 1850-talet i London där han hade stora framgångar som porträttmålare. Med London som utgångspunkt företog han sedan ytterligare resor både till Italien och Spanien men även till Egypten och Indien. Hans reportagemålningar från sepoyupproret i Indien anses utgöra en av höjdpunkterna i hans produktion. Hans akvarellteknik utvecklades med åren till en snabb, upplöst teknik i rena, klara färger och lätt penselföring. England med sina dimhöljda öar kom till fullt uttryck i arbetena från hans många resor. Sina sista år tillbringade Egron Lundgren i Stockholm men också därifrån fortsatte han sitt resande. Mest känd för en sentida publik har han blivit genom sina brev och dagboksanteckningar, utgivna under titeln En målares anteckningar 1 - 2 Egron Lundgrens väg i Södra Ängby, Stockholm är uppkallad efter Egron Lundgren.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
George Richmond
English Painter, 1809-1896 Painter, draughtsman and engraver. He was a precocious draughtsman. In 1824 he entered the Royal Academy, London, the same year as Edward Calvert, who was a part-time student of Joseph Severn. Richmond first exhibited at the Academy in 1825 and that year met William Blake in the Highgate house of John Linnell (ii). Like his lifelong friend Samuel Palmer, Richmond fell under Blake's spell, comparing him to the Prophet Isaiah and forming close friendships with Blake's other disciples, including Calvert. He visited Palmer at Shoreham, chiefly in the summer of 1827, and both he and Calvert became prominent members of Palmer's band of ANCIENTS, who frequented the Kent village in the late 1820s and early 1830s. The tempera panel Abel the Shepherd (1826; London, Tate) is typical of Richmond's early paintings, which reflect the pronounced influence of both Blake and Palmer. They are painted in an archaic style and include Christian and literary themes and high-minded if obscure genre subjects such as the Eve of Separation (1830; Oxford, Ashmolean). The human figure was central to these pictures as it was not for Palmer, who expressed sentiment through landscape motifs. Richmond was also active as a draughtsman and miniaturist during this period; his Christ-like head of Palmer, in watercolour and gouache on vellum (London, N.P.G.), dates from 1829.